Varje kanin har en egen bur, minst ½ kvm, som jordbruksverkets regler säger. En del av burarna är lite större. Dessa står i 3 plan, under vintertiden har jag oftast tomt i den nedersta raden då det är arbetsamt att göra rent och jag tycker att kaninerna i dessa burar kommer lite i skymundan. Ett bra krav att ha på sig själv. De nedersta burarna tomma till vintern - jag måste gallra. En annan fördel är att då finns det ju tomma fack till våren....
Som strö använder jag kutterspån och halm. De kaniner som sitter med tassarna på vattenkoppskanten och på så vis blöter ner halmen så att den färgar av sig - gula tassar - har hö som strö i främre kanten av buren. Ett stalltips som jag fick av en erfaren uppfödare. Havrehalm lär också färga tassar gula.
Matkopp, vattenkopp och höhäck finns i alla burar.

Burarna står i "suterrängdelen" av en lada. D.v.s. i källarplan med tjocka stenväggar. Mycket bra då det är svalt och skönt sommartid och varmt och skönt vintertid. Det fryser aldrig i vattenkopparna. På sommaren finns dock lite trubbel med hög luftfuktighet - det rinner vatten efterväggarna då den varma luften möter de kalla stenväggarna.
Lamporna styrs med en timer då jag tycker att alla djur skall ha tillgång till ljus, inte bara under den tid som jag finns där.
Vatten finns också i mitt stall men det är av mindre bra kvalitet så jag tar med kommunalt vatten hemifrån i dunkar.
Men man kan ju inte få allt, inte ens ett perfekt stall till djuren då man som jag bor i lägenhet mitt i stan. Man måste ta det som bjuds.
Fördelen med att ha kaniner på landet, mitt i stan, är att det finns en gödselhög - inga säckar att slänga dynga i - det finns också gamla beteshagar där kaninerna kan gräva fritt utan att någon tycker att gräsmattan blir förstörd. Skall nämnas att mina kaniner kommer ut i en rasthage med jämna mellanrum - flera gånger i veckan. Det är skoj. Gamla kaniner blir som nya med spring och höga hopp. För att inte tala om ungarna när de väl kommer på att man kan springa mycket och fort i dessa hagar gjorda av kompostgaller. De kaniner som varit med ett tag VET att när jag kommer då får de gå ut. Ryck och slit i burgallren brukar hjälpa till att få komma ut. Det blir ju oväsen......Kaniner är inte dumma. Och de lär av varandra.

Bilder kommer.............