Vad säger Nordisk Kaninstandard om Dvärgväduren.

Fritt förklarat från Nordisk Kaninstandard.

              
WILGOT                                         WICTOR                                       PETTER                                   KASPER

              
INGULF                                           BARBRO                                       RUSSINET                   BARBRO

Så här varierade kan dvärgväduren vara. Gamla, unga, ljusa, mörka, små & stora... men alla med sin alldeles egna personalighet OCH med sitt alldeles eget värde i avlen. Det gäller att se vilka djur som passar ihop.

Dvärgväduren kommer från Holland. Upphovsmannen Adrian de Cock fick den upptagen i Holländsk standard 1964. I Nordisk standard togs den upp 1972. En med andra ord väldigt ung ras.

VIKTEN.

En vuxen dvärgvädur får väga max 1,9 kg för att få full poäng på vikten. Den får heller inte vara för liten. Under 1,41 kg ger också avdrag. Det gäller att ha djur som håller vikten både uppåt och neråt.

ÖRON.

Högst upp på huvudet sitter två kraftiga öronknutor, väl markerade. Öronen skall vara skedformade, breda och utan tendens till längsgående veck. De skall hänga tungt ner på varje sida om huvudet i en hästskoform. (Tänk dig en hästsko med skänklarna ner). Öronen skall vara behårade och inte kala. Längden på öronen skall harmoniera med kroppsstorleken, MEN de får inte var kortare än 22 cm. Inte heller längre än 29 cm - från spets till spets. Personligen tycker jag att öronform, öronplacering/ hållning och huvudformen gör det mesta av dvärgväduren. Det är jätteviktigt.

HUVUD.

Skall vara kort, trubbigt, massivt och kraftigt. Kraftigare hos hanar än hos honor. Honor skall ha ett feminint drag i sina trubbiga och korta huvuden. Du skall kunna se att det är en hona tycker jag, men för den delen skall huvudet INTE vara snipigt som en strut. Runda, goa, trubbiga maffiga skallar på alla dvärgvädurar. På många mycket unga kaninungar kan du redan se vilka som blir bäst vad gäller typen.

KROPP.

Också ett mycket viktigt och svårt kapitel i dvärgväduraveln. Alla vädurskaniner har kortare kroppar än andra raser med samma vikt. Kroppen skall vara KORT, rund, lika bred fram som bak, utan hårda knölar varken höftben eller lårben skall kännas eller sticka ut. En rund liten boll utan hörn. Många dvärgvädurar har långa lite kantiga kroppar så det finns mycket att jobba med.

PÄLS.

Kort, blank, tät och med bra slag i. Med slag i pälsen menas att när du drar handen mothårs över ryggen på kaninen skall den hastigt falla tillbaka i ursprungsläget. Den får inte ställa sig rakt upp eller vika sig i stråna. Vid fällning och i början och slutet av fällningen har kaninen oftast inget som helst slag i pälsen. Är pälsen för lång så blir slaget sämre. Också på gamla kaniner försämras pälskvalitén.

FÄRG & TECKNING.

Ja detta varierar ju från färg till färg. För mig är madagascarfärgen naturligtvis viktigast.
Madagascar skall vara rödbrun klart lysande, med en svart sotig slöja över hela kaninen. Det är topparna på hårstrået som är svarta. Slöjan skall vara kraftigast utmed sidorna på kaninen. Madagascar är godkänd som mycket ljusa till betydligt mörkare varianter och vilken som är snyggast - det är den personaliga smaken som avgör.
På strået längst ner mot huden skall färgen vara cremefärgad eller nästan vit - inte mörk eller blåaktig. Detta kallas bottenfärgen. Det ges avdrag för mörka bottenfärger. I samband med fällning kan en annars perfekt tecknad kanin få mörk bottenfärg, detta försvinner oftast då kaninen fällt färdigt. Huvudet skall också ha en mörkare mask utan skarpa kontraster till de ljusbruna fälten. Övergången mellan färgerna skall vara mjuk.

VITA KLOR, HAKPÅSE OCH ANNAT SOM INTE ÄR BRA

Eftersom madagascarkaniner räknas som färgade djur så får inte kaninens klor vara vita. Det är ett genetiskt fel som diskvalificerar på utställning. Man skall inte avla på djur som har vita klor. Manteltecknade djur måste ju ha vita klor och det kan ju verka lockande att para en enfärgad kanin med vita klor med en manteltecknad. Men här lurar man sig själv. De manteltecknade djuren kan ju ha det genetiska anlaget för vita klor på färgade djur och blir på så vis bärare av detta utan att man vet.
Hanar får inte ha hakpåse. Honor får avdrag på rasprägel och presentation om de har antydan till hakpåse. När de har en utvecklad hakpåse diskvalificeras även de.
Mycket stickelhår och vita grupper i pälsen ger avdrag. Detta är också genetisk fel och man bör inte avla på djur med stickehår. Även om man kan "lura" domaren genom att plocka bort de vita håren så finns ju anlagen kvar.....till nästa generation.